Mitt foto
http://rolfrasmusson.se

torsdag 23 december 2010

Värme kan inte förbrukas

Energin är oförstörbar och kan alltså inte ”förbrukas” . Också uttryck som ”energikonsumtion” och ”energiåtgång” är vilseledande.
På fjärrvärmeräkningens specifikation får man veta att man ”förbrukat” att antal kWh energi som man har att betala för. Detta är totalt felaktigt.
Vad man skall betala för är den energimängd som ställts till förfogande och som man så länge som möjligt försöker hålla kvar inom husets väggar. Att man ständigt måste fylla på med ny energi beror inte på att värmen ”förbrukats” utan på att värmen sprids genom väggar, tak och golv ut i luft, mark och allt övrigt i omgivningen - oavsett hur väl huset är isolerat -.

Värmestrålningen upphör alltså inte. Den bara sprids till ett allt större område och tappar därvid i intensitet. Men hela energimängden finns fortfarande kvar. Betänk också att all elektrisk energi som man använder degraderas till värme.

Temperaturen på gator och torg och i stadsluften kan bli någon eller några grader högre än vad den eljest skulle vara. Intill husväggarna, strax utanför glasrutorna eller ovanför taket kan temperaturen t ex vara omkring –12 grader medan vandraren mitt ute på torget huttrar i en kyla på ca –15 grader.

Nattetid kan man uppifrån se hur städerna strålar i ljus och oavsett vilken tid på dygnet strålar de också i infrarött med fullt mätbar intensitet.

Förr var dessa strålande värmehärdar enbart fläckar i geografin. Nu har de växt samman och expanderar till allt större och samtidigt allt varmare områden av asfalt och betong. Man behöver inte ens någon ”butterfly effect” för att inse att dessa konstlade värmehärdar kan påverka luftströmmarna och därmed klimatet.

onsdag 22 december 2010

Begränsa fossilförbränning och föråldrad kärnkraft

Det förekommer tyvärr att företrädare för intressen i den föråldrade delen av kärnkraftsindustrin i vilseledande syften gör helt felaktiga energijämförelser.

Relativt frigjord energi på grund av kärnkraft och fossilförbränning är de energimängder som håller Jorden i värmebalans självklart enorma. Men denna jämförelse är helt meningslös eftersom det är avvikelserna från energibalansen som vållar klimatstörningarna.

Den energimängd som vår planet tar emot från solen och den energimängd som under samma tidrymd avges till världsrymden är av samma storleksordning, vilket leder till en jämvikt kring en medeltemperatur som medger liv på Jorden. Om så inte vore fallet skulle självklart Jordens medeltemperatur antingen ständigt öka eller ständigt minska till extremvärden som inte tillät några livsformer. Växthuseffekten ingår som en naturlig del i denna energibalans men en ökning av de sk växthusgaserna förskjuter medeltemperaturen mot högre värden.

Om man avser att minska växthuseffekten bör man i första hand rikta in sig på att minska halten av andra gaser än koldioxiden eftersom denna även ingår i andra jämviktssystem.
Det ligger naturligtvis i kärnkraftsindustrins intresse att den felaktiga fokuseringen på koldioxiden bibehålles.

torsdag 16 december 2010

Frigörandet av energi måste minskas

Det är inte koldioxiden som är huvudproblemet!
Växthuseffekten är inget nytt. Den har under alla tider varit en av förutsättningarna för liv på jorden även om den inte beskrevs förrän på 1820-talet av Fourier.
Redan 1896 gjorde Svante Arrhenius beräkningar på hur förändringar av koldioxidhalten i atmosfären påverkade temperaturen på jorden.
Men förhållandena är nu totalt annorlunda än på Svante Arrhenius tid och ännu högre grad än i Fouriers tid.
Under de senaste 150 åren har jordens befolkning tiofaldigats och frigörandet av energi genom förbränning av fossila bränslen och i synnerhet genom klyvning av uran har ökat enormt.
Koldioxiden är en förutsättning för de gröna växtdelarnas produktion av syre. Det är viktigare att öka klorofyllförande växtlighet än att begränsa koldioxiden. Det är inte enbart regnskogarna som måste räddas. Stora arealer som berövas växtlighet och asfalteras eller täckes av betong absorberar ingen koldioxid och levererar ingen syrgas.
En minskning av utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser kommer sannolikt inte på ett avgörande sätt kunna hejda klimatförändringarna.
Frigörandet av energi, med eller utan kärnkraft, måste minskas.

tisdag 7 december 2010

KLIMATFÖRÄNDRINGARNAS VERKLIGA ORSAKER

Den som googlade på ”Global uppvärmning” den 20 september 2009 fick ca 81200 träffar. Idag, den 7 december 2010 får man 5930.
I vad mån temperaturen kommer att öka framdeles vet vi inget om. Det finns rapporter om att ökningstakten minskat under 2000-talets första decennium. Att mänsklig aktivitet påverkar klimatet är i hög grad sannolikt även om omfattningen därav är svårbedömd.

Vem som helst har synpunkter på ämnet, inte bara klimatologer och geofysiker eller andra experter.

Brist på kunskaper är tydligen inget hinder för att ha åsikter och dessvärre även inflytande. För många betyder politiska övertygelser, personliga fördelar och ekonomiska intressen mer än fakta.
Åtskilliga politiker är vilseförda av lobbyister.

De som hävdar att kärnkraftsutnyttjande skulle motverka klimatstörningar är antingen ohederliga eller grovt okunninga eller bådadera.

Det är viktigt att notera att kärnkraftsindustrins företrädare kan vara experter inom kärnkraftsområdet men de är definitivt inte experter inom klimatområdet.
Nationalekonomer må vara kunniga i nationalekonomi och men de har sällan förutsättningar att förstå vilken inverkan den på uran baserade kärnkraften har på klimatet och dess andra skadeverkningar.

Även folk som är ganska oengagerade eller nonchalerar problemet uttrycker likväl sina ogenomtänkta åsikter.
En del menar att vi inte behöver bry oss eftersom perioder med olika temperaturer alltid har förekommit i jordens historia. Andra menar lättsinnigt att det bara är skönt om det blir lite varmare.

Att i detta läge tro att man skall kunna få uppmärksamhet för nya aspekter på ämnet och påverka opinionen kan verka ganska naivt. Jag försöker trots allt.

Kärnkraft baserad på uran har ingen framtid

Sovjetstatens svineri med radioaktivt material i Norra Ishavet och i Balticum är känt och aven inom svenskt vatten utanför Gotland ligger ryska atomsopor

I Karatjajsjön har Sovjetunionen sedan 1951 dumpat medel- och högaktivt avfall som vid torrperioden i slutet av sextiotalet spreds med vindarna över stora landarealer. Även i andra sjöar och vattendrag och direkt på marken i Ryssland ligger radioaktivt material, ibland i rostiga containrar och ibland utspritt hur som helst i naturen.

Även i andra stater handskas man lättsinnigt och respektlöst med uranbaserad kärnkraft och dess avfall.

Också Medelhavet är avstjälpningsplats för de uranbaserade kärnkraftverkens enorma avfallsvolymer. Enligt den avhoppade maffiamedlemmen Francesco Fonti kommer en del av det radioaktiva avfallet från Norge. Detta skulle i så fall betyda att det härrör antingen från reaktorn på Kjeller utanför Lillestrøm eller från den gamla forskningsreaktorn i Halden som man beslutat skall vara kvar fram till 2018.

I Kalabrien utanför Syditaliens kust har fartyget Cunsky lokaliserats på 480 m:s djup med 120 tunnor med giftavfall varav en del var radioaktivt. Fartyget påstås vara avsiktligt sänkt av maffian. I en intervju i Corriere della Sera i september 2009 berättades att en avhoppad maffiaboss som nu samarbetar med åklagarna i Milano avslöjat detta.
Självklart finns det personer som har intresse att förneka detta och det hävdas nu att fartyget som nu lokaliserats inte är Cunsky utan passagerarfartyget Catania som sänktes 1917 i slutet av första världskriget av en tysk ubåt.

Men eftersom ett trettiotal sänkta fartyg med gift i lasten ligger inom ett begränsat område är det möjligt att det i det här fallet rör sig om två olika fartyg som båda påträffats men som kan ha förväxlats.

Oavsett hur det förhåller sig i detta fall, står det i alla fall klart att maffian, i detta fall ndraghetan, tjänat stora pengar på att ta hand om atomsopor och andra gifter som man dumpat i Medelhavet.

Det radioaktiva avfallet i Medelhavet härrör inte bara från maffians verksamhet.

Jolly Rosso förliste 1990 med tunnor innehållande radioaktivt material. Någon hade sedan bärgat detta och delar därav återfanns sedan i ett mindre vattendrag, Oliva. vid en italiensk ort, Sella d´Aiello, där en stor del av befolkningen drabbades av cancer

Också utanför Somalias kust har bl a maffian dumpat radioaktivt avfall.

Kärnkraftens möjliga framtid är troligen thoriumreaktorer. Hanteringen av uran måste minimeras.

tisdag 6 april 2010

Thoriumreaktorer i stället för föråldrade uranreaktorer

De som förstått innehållet läst de tidigare bloggarna är medvetna om att de inte innebär ett generellt avståndstagande från kärnkraften som energikälla. Det finns redan nu, som nedan beskrives, möjligheter att utveckla en kärnkraftsteknologi som inte har den föråldrade uranbaserade kärnkraftens nackdelar.

De uranreaktorer av lättvattentyp som nu är i drift bromsas neutronerna upp för att kunna infångas och fissionera uranatomerna. Trycket är högt men temperaturen blir inte tillräckligt hög för att reaktorvärmet skall effektivt kunna utnyttjas. Endast ca en tredjedel av reaktorvärmet kan omvandlas till elektrisk energi.
Större delen av uranet förblir oklyvt och kommer tillsammans med plutonium och andra fissionsprodukter att ingå i det högaktiva avfall som man, oavsett vad som påstås, fortfarande inte har möjlighet att hantera.

Utöver de Reaktortyper som nu är vanliga skall nämnas de två som utgör de enda acceptabla alternativen för den eventuella framtida användningen av kärnkraft:


LFTR (Liquid-Fluoride Thorium Reactor)

Reaktorer som arbetar vid lågt tryck och hög temperatur är säkrare.
En reaktortyp där kärnreaktionen sker i flytande thoriumfluorid är en tänkbar lösning.
Denna reaktortyp är överlägset effektiv att omvandla reaktorvärme till elektrisk energi.
Den producerar jämförelsevis små avfallsmängder och har många andra fördelar.
( Läs här! Använd ”kärnkraft” som sökord !)

IFR (Integral Fast Reactor)

En annan möjlighet är en reaktortyp som arbetar med snabba neutroner och använder flytande natrium som kylmedel. Denna reaktortyp äter sas upp det överskottsuran och plutonium som eljest endast skulle ha användning för vapenproduktion. Denna teknologi är dock vanskligare än LFTR

Men! - Oavsett vilka metoder som används för att frigöra bunden energi måste energianvändandet minskas om man vill undvika klimatstörningar. Detta kan vara möjligt tack vare en mera sofistikerad och resurssnål teknik utan att vi behöver göra avkall på vår komfort.