Mitt foto
http://rolfrasmusson.se

tisdag 25 oktober 2011

Rolf Rasmusson:: Mona Sahlin och Juholt

Rolf Rasmusson:: Mona Sahlin och Juholt

Mona Sahlin och Juholt

Ska Juholt lyckas att på samma sätt som Mona Sahlin få allmänheten att tro att hans agerande beträffande lägenhet och reseräkningar bara är betydelselösa bagateller.
Mona Sahlin och hennes supporters har genom att använda uttrycket ”Tobleroneaffären” skapat intrycket att det bara handlade om ett par futtiga Toblerone. I själva verket hade hennes agerande en avsevärd omfattning. Om detta och om Monas oegentligheter både före och efter Tobleronen finns bl a att läsa på http://janmilld.wordpress.com/2010/03/29/inte-bara-toblerone/

Juholt försökte först komma lindrigt undan genom att pudelaktigt skylla på ett förbiseende samtidigt som han menade att ”reglerna var glasklara” och att allt skulle ställas till rätta. Senare har Juholt & co kommit fram till att reglerna inte är glasklara utan otydliga och Juholts advokat Hans Strandberg menar att det inte finns några regler eller ens någon praxis. Detta har advokaten kommit fram till efter att ha gått igenom reglerna för ersättning till riksdagsledamöter som delar bostad med andra.
Hur kan det vara möjligt att gå igenom regler om dessa inte existerar !??
Självklart måste det någonstans finnas någon form av protokollfört beslut om riksdagsledamöters rätt att få ersättning för sitt boende eftersom sådana ersättningar under lång tid har utbetalats. Massmedia och i synnerhet SVT borde vara skyldiga att leta reda på vad som gäller för dessa utbetalningar och att låta detta komma till allmänhetens kännedom.
Juholt använder ungefär samma metoder beträffande reseräkningarna. Han menar först att det kan råka bli fel i två fall när det rör sig om tusentals reseräkningar.
Men i stället för tusentals reseräkningar handlar det tydligen om 750 under årens lopp och felen är inte av den arten att det är sannolikt att de beror av misstag.

fredag 28 januari 2011

Kall fusion i Bologna

Det är naturligtvis för tidigt att, med det faktaunderlag som hitintills finns tillgängligt, dra några säkra slutsatser om metodens genomförbarhet.

Processen beskrives grovt av följande:
Man utgår från vanlig diatomär vätgas som termiskt spjälkas till atomärt väte (ingen deuterium eller tritium!) och vanlig nickel med sin naturliga isotopblandning.
Metallen är pulveriserad till nanonivå.
Vätekärnorna fusioneras med nickelkärnorna under utsändande av gammastrålning. Apparaturen är skärmad med bly och släpper inte ut strålningen.
Samtliga fem nickelisotoper fungerar. Möjligen kan de fungera olika bra.
Ingen av de bildade kopparisotoperna är instabil. Ingen radioaktivitet kvarstår när apparaturen är avstängd.
0,1 g nickel behövs för 0,01 g väte och levererar då 10 kWh per timme, men endast en liten del av metallen förbrukas.
Vid demonstration har visats att 37 gånger mera energi erhålles än vad som matats in. Kvoten ut/in blir aldrig lägre är 6 men laboratorieresultat på 400 ggr har visats men leder då till explosion.
Effekttätheten är 5 liter per kW
Hur ett självunderhållande system fungerar beskrivs i patentansökan som ännu hemlighålles.
Beskrivning finns på
http://pesn.com/2011/01/17/9501746_Focardi-Rossi_10_kW_cold_fusion_prepping_for_market/
Även om detta fungerar så är inte därmed klimatproblemen lösta. Med en ständigt ökning av frigjord energi får vi räkna med enorma översvämmningar, stormar och andra extrema väderleksyttringar

torsdag 27 januari 2011

Kall fusion bättre än smutsig fission

Nyligen har italienarna Sergio Focardi och Andrea Rossi presenterat en metod att utvinna energi genom sk kall fusion av väte och nickel.
Fusionen sker vid en temperatur som ligger under 800 grader C och resulterar enbart i en kopparisotop som biprodukt/avfallsprodukt och frigör en energimängd som är upptill 400 ggr större en den tillförda energimängden.
Om deras uppgifter är korrekta och metoden kan realiseras står vi troligen inför den hitintills största upptäckten i världshistorien.
Men det finns risk att hantering av uran även fortsättningsvis kommer att fortgå pga militära intressen och reaktortillverkarna som investerat enorma kapital i den klumpiga och riskabla teknologin som är baserad på uran kommer troligen inte att ge sig i första taget.
Urankraftsanhängarna kommer troligen även i fortsättningen använda sig av koldioxidmyten
Att kärnkraft baserat på uran saknar existensberättigande borde vid detta laget vara uppenbart oavsett Focardis och Rossis upptäckter.
Men upptäckter som medger en obegränsad tillgång till energi löser inte alla problem.

torsdag 6 januari 2011

Kärnkraftsfiaskot

I TV-programmet om kärnkraftsfiaskot uppehöll man sig mest vid kraftbolagens vinster på grund av oskäliga taxor trots icke fungerande kärnkraftverk.
Även om detta är upprörande finns det allvarligare aspekter som borde mera uppmärksammas.
Grunden till att man håller en ålderdomlig och riskabel kärnkraftsteknologi under armarna ligger förmodligen i den socialdemokratiska idén att ”avveckla med förnuft” som dessvärre också hade ett visst stöd på den borgerliga sidan. Trots beslut om avveckling byggdes nio kokarvattenreaktorer av Asea-Atom och tre tryckvattenreaktorer av Westinghouse.
Man försöker nu, efter mångårigt eftersatt underhåll, att öka effekten och förlänga driftstiden hos dessa rektorer genom att byta ut komponenter.
Denna förnuftsavveckling har man det dåliga omdömet att kalla modernisering.
Dessvärre är risken stor att beslutet att tillåta byggandet av nya kärnkraftsanläggningar leder till att vi får ytterligare reaktorer baserade på den otidsenliga teknologin med uran och plutonium.
Medan man avvecklar förnuftet binder man ris till ryggen åt kommande generationer.

Lösningen på energiproblemet är inte en obegränsad tillgång till energi utan en intelligentare teknik som möjliggör att samma mål kan uppnås med användande av mindre energimängder och en annorlunda livsstil.
Om kärnkraft överhuvudtaget skall användas bör det ske i begränsad omfattning och med beaktade av den senaste tekniken. Kärnkraftens negativa effekter på miljö och klimat har jag berört i tidigare inlägg.