Groddar och Gallstenar

Groddar och Gallsten

13-26 mars 2024

Trots att jag känner till att potatis innehåller de giftiga glykoalkaloiderna solanin och chakonin strax under skalet och i groddarna, brukar jag äta oskalad potatis. Jag har inte erfarit några negativa konsekvenser av detta. Jag har alltid trott att faran var överdriven och antagit att merparten  av gifterna bryts ned vid kokningen. Jag har också läst någonstans att förtäring av solanin kan leda till magont, diarré och hemolys, men att inga dödsfall är kända.

För ca en månad sedan gick jag ett steg längre och lät de ett par cm långa groddarna sitta kvar. Ätandet ledde till  våldsamma magsmärtor under natten och följande morgon. Efter frukost kände jag mej bättre och begav mej, som vanligt, iväg till min särbo Marianne. 

Nu tilltog smärtorna i  hjärttrakten jämte hög feber och frossa och total hjälplöshet, men tack vare Marianne, kom jag via ambulans till akuten, där man på något sätt fick bukt med mitt värsta lidande. För detta är jag Marianne, ambulanspersonal, läkare och sjuksköterskor på akuten mycket tacksam.

Jag hamnade därefter på Medicinen avd 4 där det konstaterades att jag hade  klebsiellabakterier i blodet. En av läkarna uppmärksammade mej på att jag var gul. 

Efter bland annat röntgenundersökning och magnetisk resonanstomografi konstaterades, att jag hade tre större konkrement (8 mm, 12 mm och 16 mm) jämte en del grus i distala ductus choleduchus. 

(För några år sedan hamnade jag också på sjukhus på grund av gallsten, men då var mina symptom av helt annan art, så beskedet om gallstenar kom nu som en överraskning.) 

Trots blodförgiftning, gulsot och gallsten och kanske som följd av, bland annat, antibiotikabehandling, kände jag mej efterhand allt bättre och efter ett par dagar började jag kila runt i avdelningens korridorer för att få igång mina kroppsfunktioner. Jag utbad mej permission och passade då på att åka hem för att raka mej och tvätta hår och andra kroppsdelar. Mer än detta hann jag tyvärr inte med innan det var dags att åter infinna mej på avdelningen.

Jag förflyttades till Kirurgen, där man fortsatte med antibiotikabehandling, blodtrycksmätningar och blodprover flera gånger per dygn. Det systoliska trycket var hela tiden högt och vid något tillfälle över 230 mm Hg och pulsen låg vid flera tillfällen nära 50 slag per minut. En så låg puls hos en yngre vältränad person är ett sundhetstecken, men för en äldre person i min situation kallas tillståndet bradykardi och tyder på att något är på tok.

ERCP*, som kanske inte var helt lyckosam, utfördes. Efter behandlingen mådde jag så dåligt, att jag kände mej osäker på om jag skulle klara av den fortsatta behandlingen, men läkaren övertygade mej om att operationen var nödvändig. 

Sfinkterotomin** resulterade i pulserande blödningar. Blödningarna kunde stoppas, men efteråt mådde jag mycket dåligt och kräktes blod. Jag fick blodtransfusion. Plaststenten, som först placerats i gallgången, ersattes av en metallstent som skall tagas bort om ca en månad 

Jag skrevs ut från sjukhuset på egen begäran med hemoglobinvärdet 89 g /L och systolisk tryck >190 och nära bradykardi.

Jag är läkare och övrig personal mycket tacksam.

(Jag behandlades även för några år sedan med ERCP. Också vid detta tillfälle placerades en stent i gallgången. Vid efterföljande ERCP kunde man inte hitta stenten. Denna operation följdes av svåra smärtor).

Det finns flera tiotal journalanteckningar, men jag väljer nedanstående, som är en sammanfattning:

VÅRDFÖRLOPP

Inkommit till akuten som larm på grund av feber med oklart infektionsfokus. Genomgått CT utan tydligt retningstillstånd, dock konkrement i gallblåsan. Vid inläggning stegrade leverprover generellt. Lagts in med Pip/Tazo intravenöst för fortsatt utredning. Genomgått ultraljud-buk den 15 mars som visat kolecystit och misstänkt obstruktion i ductus choledochus. På det stora hela tolkats som kolangit med kolecystitinslag. Genomgått MRCP den 18 mars där man sett multipla konkrement i ductus choledochus och gallvägsdilatation. Genomgått ERC med sfinkterotomi, stenextraktion och inläggning av plaststent den 20 mars. Inläggning av plaststent då man fått en pulserande blödning i samband med förlängning av sfinkterotomin. I slutet av ERC:n ingen blödning, dock kräkts blod vid ankomst till avdelningen. Erhållit v-sond ur vilken det tömt sig ytterligare färskt blod. Flyttats till AVA. Genomgått förnyad ERC den 21 mars på grund av iatrogen blödning, extraktion av plaststenten och byte till heltäckt metallstent. Utöver detta även extraktion av koagel samt ytterligare konkrement i koledokus. Efter förnyad ERC kliniskt alltmer välmående under vårdtiden. Hb-stabil. Pip/Tazo utsatt den 26 mars. Under hela vårdtiden legat högt i blodtryck, därför blivit insatt på Felodipin 5 mg dagligen. Även satts in på Omeprazol, patienten vägrar dock all form utav PPI-behandling varför denna satts ut. Välmående vid hemgång

PLANERING:

Remiss skickad för ERCP med stentextraktion om fyra veckor. Remiss skickas till patientens vårdcentral för uppföljning av nyinsatt antihypertensiv behandling.

Journalanteckningar som denna kan naturligtvis inte ta med allt och är troligen delvis obegriplig för den som inte är medicinskt kunnig. 

*ERCP  är en undersöknings och behandlingsmetod  med endoskop som föres ned via matstrupen 

 **Sfinkterotomi, som också sker också via matstrupen är en metod att avlägsna gallstenar.

Då jag kom hem från sjukhuset för några dagar sedan fick jag naturligtvis kasta grönsakerna och det mesta av brödet, undantaget Pågens Rasker Fullkorn, var naturligtvis mögligt. Kvar i kylen fanns också sju ägg som jag hade kokt dagen före den plötsliga, oväntade avfärden. 

Äggen åt jag upp under den följande veckan. Det är förvånande att det sista ägget som kokts tre veckor tidigare fortfarande var ätligt.

Att Pågens Rasker Fullkorn fortfarande var mjukt och inte hade möglat efter efter ett par veckor verkar däremot suspekt.