Barsebäcksverket kan rivas tidigast 2020 eftersom det inte finns någon kapacitet att ta hand om det lågaktiva avfallet. Kanske blir det inte klartecken för rivandet förrän flera decennier senare. Uppgifterna om detta härrör från SKB.
Sedan återstår problemet att finna folk som är villiga att utsätta sig för de risker som rivningen medför.
Bl a i Italien finns reaktorer som varit avstängdas sedan 1980-talet. Man inväntar ett avklingande av strålningen till en något lägre nivå som anses medge rivning, men samtidigt förloras kompetens eftersom personal med kännedom om dessa äldre anläggningar då inte längre finns kvar.
Studsvik AB tecknade i juli i år ett avtal med italienska SOGIN om behandling av 270 ton lågaktivt organiskt avfall. Det oorganiska avfallsmängden, som inte omfattas av avtalet, är oerhört mycket större. Denna stora kvantitet är dock bara en droppe i havet jämfört med de enorma mängderna lågaktivt avfall från världens alla kärnkraftverk. Rivningen av reaktorerna och reaktorbyggnaderna är smutsigt, riskabelt och synnerligen energikrävande. Därtill kommer problemen med det högaktiva utbrända kärnbränslet. Man kan undra var allt radioaktivt avfall omsider hamnar.
Man bortser också helt från den globala uppvärmningen som världens alla kärnreaktorer producerar medan de är i drift
Den nuvarande kärnteknologin och energifrosseriet är ett globalt hot.
