De som förstått innehållet läst de tidigare bloggarna är medvetna om att de inte innebär ett generellt avståndstagande från kärnkraften som energikälla. Det finns redan nu, som nedan beskrives, möjligheter att utveckla en kärnkraftsteknologi som inte har den föråldrade uranbaserade kärnkraftens nackdelar.
De uranreaktorer av lättvattentyp som nu är i drift bromsas neutronerna upp för att kunna infångas och fissionera uranatomerna. Trycket är högt men temperaturen blir inte tillräckligt hög för att reaktorvärmet skall effektivt kunna utnyttjas. Endast ca en tredjedel av reaktorvärmet kan omvandlas till elektrisk energi.
Större delen av uranet förblir oklyvt och kommer tillsammans med plutonium och andra fissionsprodukter att ingå i det högaktiva avfall som man, oavsett vad som påstås, fortfarande inte har möjlighet att hantera.
Utöver de Reaktortyper som nu är vanliga skall nämnas de två som utgör de enda acceptabla alternativen för den eventuella framtida användningen av kärnkraft:
LFTR (Liquid-Fluoride Thorium Reactor)
Reaktorer som arbetar vid lågt tryck och hög temperatur är säkrare.
En reaktortyp där kärnreaktionen sker i flytande thoriumfluorid är en tänkbar lösning.
Denna reaktortyp är överlägset effektiv att omvandla reaktorvärme till elektrisk energi.
Den producerar jämförelsevis små avfallsmängder och har många andra fördelar.
( Läs här! Använd ”kärnkraft” som sökord !)
IFR (Integral Fast Reactor)
En annan möjlighet är en reaktortyp som arbetar med snabba neutroner och använder flytande natrium som kylmedel. Denna reaktortyp äter sas upp det överskottsuran och plutonium som eljest endast skulle ha användning för vapenproduktion. Denna teknologi är dock vanskligare än LFTR
Men! - Oavsett vilka metoder som används för att frigöra bunden energi måste energianvändandet minskas om man vill undvika klimatstörningar. Detta kan vara möjligt tack vare en mera sofistikerad och resurssnål teknik utan att vi behöver göra avkall på vår komfort.
