Efter min anmälan till Granskningsnämnden i december år 2008 och mina senaste bloggar om vänstervinklad nyhetsrapportering har jag med tillfredsställelse kunnat konstatera att inga nya övertramp skett i nyhetsrapporteringen i TV1 och TV2. Min aktivitet har tydligen redan fått avsedd verkan trots att ärendet ännu inte behandlats i Granskningsnämnden.
Nu har jag visserligen inte sett alla nyhetsinslag i SVT som förekommit efter min anmälan till Granskningsnämnden, men det står dock likväl klart att en skärpning har inträtt och detta är glädjande.
Jag vill inte ta hela äran åt mig. Det är säkert flera som reagerat och kanske har nyhetsuppläsarna själva till slut kommit till insikt om att de gått för långt.
Låt oss nu hoppas att vi även i fortsättningen får behålla en saklig och opartisk nyhetsrapportering.
lördag 18 april 2009
torsdag 16 april 2009
Myten om det fria ordet
”I Sverige har vi yttrande- och åsiktsfrihet!” Stämmer detta?
Om man med ”frihet” att uttrycka åsikter menar att man har rätten att uttrycka en egen mening utan risk för repressalier, inser nog de flesta som tänkt efter en smula, att yttrandefrihet inte förekommer på någon plats i världen eller i något sammanhang.
Det må vara att man i Sverige av idag inte blir skjuten, torterad eller landsförvist för att man har uttryckt obekväma åsikter. Men det finns ju andra effektiva repressalier att ta till som t ex utebliven befodran, degradering, utfrysning, nersvärtning eller uppsägning. Detta gäller för såväl offentlig som privat verksamhet.
Statsmakten är, såsom jag ser det, för närvarande inte något hinder för den fria åsiktsbildningen eftersom den till stor del företrädes av kloka och lyhörda politiker. Men även dessa personer har mänskliga svagheter och ingen vet vad som kan komma. Det var betydligt farligare att ha en egen åsikt då socialdemokratin under Göran Persson ledde Sverige.
Det kan t ex vara tjänstemän på lägre nivåer i statsapparaten, ibland även chefer inom det privata näringslivet, ofta förtroendevalda inom stora organisationer, fackpampar och ledande kotterier inom föreningslivet som ängsligt bevakar sina positioner och med kraft slår ned på allt som kan misstänkas hota deras ställning. Sådana personer har ofta maktmedel för repressalier mot personer som företräder för dem obekväma åsikter. Men även enskilda personer som känner sig störda av andras åsikter, verkliga eller inbillade, ruvar på hämnden.
Ordet är alltså aldrig fritt. Det kostar alltid något att uttrycka en åsikt och detta gäller i alla sammanhang. Är åsikten obekväm för en person eller grupp kan kostnaden bli avsevärd.
Att personangrepp eller negativa omdömen om personers handlande medför påföljder är knappast förvånande och ibland berättigat, men ofta är det fullt tillräckligt att uttrycka en avvikande mening i helt harmlösa ämnen som t ex gäller smak, val av en prioritetsordning eller någon annan trivial fråga.
Ofta behöver du inte ens en klä en avvikande mening i ord. Det kan räcka med tolkning av ditt kroppsspråk eller att du avstår från att uttrycka bifall. Ve den som inte applåderar! Hämnden kan också drabba den som av olika anledningar förmodas ha en avvikande mening. Du kan alltså bestraffas för en åsikt som du kan förutsättas ha, oavsett du har den eller inte.
Detta gäller överallt på jorden och i alla sammanhang, i offentlig eller privat tjänst, i föreningslivet eller i andra sociala sammanhang. Det kostar alltid något att ha en åsikt.
Man har nog särskild anledning att se upp där det påstås vara ”högt till tak”. Ordförande Mao skulle ”låta tusen blommor blomma” men ve den blomma som råkade blomma. Det finns bara en maskäten ros.
Om man med ”frihet” att uttrycka åsikter menar att man har rätten att uttrycka en egen mening utan risk för repressalier, inser nog de flesta som tänkt efter en smula, att yttrandefrihet inte förekommer på någon plats i världen eller i något sammanhang.
Det må vara att man i Sverige av idag inte blir skjuten, torterad eller landsförvist för att man har uttryckt obekväma åsikter. Men det finns ju andra effektiva repressalier att ta till som t ex utebliven befodran, degradering, utfrysning, nersvärtning eller uppsägning. Detta gäller för såväl offentlig som privat verksamhet.
Statsmakten är, såsom jag ser det, för närvarande inte något hinder för den fria åsiktsbildningen eftersom den till stor del företrädes av kloka och lyhörda politiker. Men även dessa personer har mänskliga svagheter och ingen vet vad som kan komma. Det var betydligt farligare att ha en egen åsikt då socialdemokratin under Göran Persson ledde Sverige.
Det kan t ex vara tjänstemän på lägre nivåer i statsapparaten, ibland även chefer inom det privata näringslivet, ofta förtroendevalda inom stora organisationer, fackpampar och ledande kotterier inom föreningslivet som ängsligt bevakar sina positioner och med kraft slår ned på allt som kan misstänkas hota deras ställning. Sådana personer har ofta maktmedel för repressalier mot personer som företräder för dem obekväma åsikter. Men även enskilda personer som känner sig störda av andras åsikter, verkliga eller inbillade, ruvar på hämnden.
Ordet är alltså aldrig fritt. Det kostar alltid något att uttrycka en åsikt och detta gäller i alla sammanhang. Är åsikten obekväm för en person eller grupp kan kostnaden bli avsevärd.
Att personangrepp eller negativa omdömen om personers handlande medför påföljder är knappast förvånande och ibland berättigat, men ofta är det fullt tillräckligt att uttrycka en avvikande mening i helt harmlösa ämnen som t ex gäller smak, val av en prioritetsordning eller någon annan trivial fråga.
Ofta behöver du inte ens en klä en avvikande mening i ord. Det kan räcka med tolkning av ditt kroppsspråk eller att du avstår från att uttrycka bifall. Ve den som inte applåderar! Hämnden kan också drabba den som av olika anledningar förmodas ha en avvikande mening. Du kan alltså bestraffas för en åsikt som du kan förutsättas ha, oavsett du har den eller inte.
Detta gäller överallt på jorden och i alla sammanhang, i offentlig eller privat tjänst, i föreningslivet eller i andra sociala sammanhang. Det kostar alltid något att ha en åsikt.
Man har nog särskild anledning att se upp där det påstås vara ”högt till tak”. Ordförande Mao skulle ”låta tusen blommor blomma” men ve den blomma som råkade blomma. Det finns bara en maskäten ros.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)