Groddar och Gallstenar:
Trots att jag känner till att potatis innehåller de giftiga glykoalkaloiderna solanin och chakonin strax under skalet och i groddarna, brukar jag äta oskalad potatis. Jag har inte erfarit några negativa konsekvenser av detta. Jag har alltid trott att faran var överdriven och antagit att merparten av gifterna bryts ned vid kokningen. Jag har också läst någonstans att förtäring av solanin kan leda till magont, diarré och hemolys, men att inga dödsfall är kända.
För ca en månad sedan gick jag ett steg längre och lät de ett par cm långa groddarna sitta kvar. Ätandet ledde till våldsamma magsmärtor under natten och följande morgon. Efter frukost kände jag mej bättre och begav mej, som vanligt, iväg till min särbo Marianne.
Nu tilltog de verkliga smärtorna jämte hög feber och frossa och total hjälplöshet, men tack vare Marianne, kom jag via ambulans till akuten, där man på något sätt fick bukt med mitt värsta lidande.
Jag hamnade därefter på Medicinen avd 4 där det konstaterades att jag hade klebsiellabakterier i blodet. En av läkarna uppmärksammade mej på att jag var gul.
Trots blodförgiftning och gulsot och kanske som följd av, bland annat, antibiotikabehandling, kände jag mej allt bättre och efter ett par dagar började jag kila runt i avdelningens korridorer för att få igång mina kroppsfunktioner. Jag utbad mej permission och passade då på att åka hem för att raka mej och tvätta hår och andra kroppsdelar. Mer än detta hann jag tyvärr inte med innan det var dags att åter infinna mej på avdelningen.
Jag förflyttades till Kirurgen, där man fortsatte med antibiotikabehandling, blodtrycksmätningar och blodprover flera gånger per dygn. Det systoliska trycket var hela tiden högt och vid något tillfälle över 260 mm Hg. Efter bland annat röntgenundersökning och magnetisk resonanstomografi konstaterades, att jag förutom blodförgiftningen hade tre större konkrement (8 mm, 12 mm och 16 mm) jämte en del grus i distala ductus choleduchus.
ERCP*, som kanske inte var helt lyckosam, utfördes. Efter behandlingen mådde jag så dåligt, att jag kände mej osäker på om jag skulle klara av den fortsatta behandlingen, men läkaren övertygade mej om att operationen var nödvändig.
Sfinkterotomin** resulterade i pulserande blödningar. Blödningarna kunde stoppas, men efteråt mådde jag mycket dåligt och kräktes blod. Jag fick blodtransfusion. Plaststenten, som först placerats i gallgången, ersattes av en metallstent som skall tagas bort om ca en månad.
Jag skrevs ut från sjukhuset på egen begäran med hämoglobinvärde under 90 g /L och systolisk tryck >190.
*ERCP är en undersöknings och behandlingsmetod med endoskop som föres ned via matstrupen **Sfinkterotomi, som också sker också via matstrupen är en metod att avlägsna gallstenar. (Jag behandlades även för några år sedan med ERCP. Också vid detta tillfälle placerades en stent i gallgången. Vid efterföljande ERCP kunde man inte hitta stenten. Denna operation följdes av svåra smärtor)
Det finns flera tiotal journalanteckningar, men jag väljer nedanstående, som är en sammanfattning:
VÅRDFÖRLOPP
PLANERING
Journalanteckningar som denna kan naturligtvis inte ta med allt och är troligen delvis obegriplig för den som inte är medicinskt kunnig.
Då jag kom hem från sjukhuset för några dagar sedan fick jag naturligtvis kasta grönsakerna och det mesta av brödet , undantaget Pågens Rasker Fullkorn, var naturligtvis mögligt. Kvar i kylen fanns också sju ägg som jag hade kokt dagen före den oväntade avfärden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar