Olyckstunneln i Malmö

Efter att ha läst artikeln om cykelolyckor i Sydsvenskan den 29 september har jag varit i kontakt med Transportstyrelsen. Jag har därefter skickat ett nytt mail med bifogat bildmaterial till Gatukontoret i Malmö med följande lydelse:

Cykelvägarna i Malmö är oftast föredömligt anlagda både med hänsyn till estetik och funktionalitet. Ett undantag utgör cykeltunneln under Nobelvägen från Spårvägsgatan till Lönngatan.

Risker med cyklister som kör i bredd eller kommer på fel sida, cyklister eller fotgängare utan uppmärksamhet på grund av mobilsamtal eller barn i trafiken är något man alltid måste räkna med.

Sådana situationer brukar vanligen kunna hanteras utan att olyckor uppstår då man har fri sikt, men cykeltunneln under Nobelvägen medger inte fri sikt (bifogade filer) och bör därför byggas om.

I avvaktan på ombyggnaden bör tunneln förses med elektroniskt varningssystem eller stängas av. Av olycksstatistiken i Transportstyrelsens databas STRADA (se bifogad fil) framgår tydligt att platsen är särskilt trafikfarlig. 

http://www.sydsvenskan.se/skane/karta-har-sker-cykelolyckorna/ 

(zooma, sök upp platsen och avmarkera irrelevanta händelser)

Malmö gatukontor nonchalerar trafikfarlig cykeltunnel

Gatukontoret i Malmö vägrar att åtgärda den trafikfarliga gång/cykeltunneln under Nobelvägen mellan Spårvägsgatan och Lönngatan.

Bilden, som visar att platsen har en avsevärd olycksfrekvens, är en sammanställning av cykelolyckor i tunneln registrerade i transportstyrelsens databas STRADA under perioden 2007 – juni 2013

Röda markeringar avser de allvarligaste olyckorna, gúla markeringar avser lindrigare skador och blå markerar en skadenivå som ligger däremellan

Förutom de registrerade cykel/cykel-olyckorna kan man därutöver räkna med ett visst mörkertal, ett flertal tillbud och  eventuella felrapporteringar.
I några fall kan olycksplatsen felaktigt ha angivits ligga utanför cykeltunneln.
Detta gäller åtminstone en av de allvarligaste olyckorna.

En liten kvasireligiös fundering

Jesus (om han nu är den ha påstås vara) lär bland annat ha sagt då han instiftade nattvarden (om det nu var nattvard han instiftade!):

”Gören detta till min åminnelse!”

 

Antag att han inte alls menade att detta skulle göras bara i kyrkan vissa söndagar (det är ju lite märkligt att intaga nattvard på söndagsförmiddagen serverad av präster i underliga särkar!).

Han kanske menade att man alltid då man äter, inte enbart på kvällen, skall ha i åtanke att man äter av mänsklighetens gemensamma kaka.

Med andra ord: Vissa ska inte utan att ta konsekvenserna av detta kunna frossa i läckerheter medan vissa andra svälter.

(Metaforen "min lekamen" och "mitt blod" gällde naturligtvis inte bara mat och dryck)

Vilka kan konsekvenserna bli?

(All övervikt är inte självförvållad, men det är självförvållad övervikt som här åsyftas)

 

Jo!  En övervikt vid 20-årsåldern kan förkorta livet med 10 år .

Tjugoåringen kanske tycker att "livskvaliteten" är  viktigare än tio år extra av ålderdom och att skillnaden i livslängd är obetydlig.
Men matmissbrukaren har troligen också decennier av sjukdom, lidande och medicinberoende framför sig.  
Var tog då "livskvaliteten" vägen?
 

 

Cykel/gångtunneln under Nobelvägen

Jag använder normalt inte mina bloggar för att skriva om mitt privatliv. I detta avseende var min förra blogg ett undantag eftersom jag på bloggen ville informera mina närstående om olyckshändelsen för att undvika frågor därom på Facebook.

Men egentligen handlar det inte om mej utan om den trafikfarliga cykeltunneln.

Vid utformningen av tunneln har man helt förbisett riskerna med att fri sikt för mötande trafik saknas i båda riktningar.

Tunneln bör byggas om så att mötande trafikanter kan se varandra.

Tekniken för elektronisk varning för mötande trafik finns redan, men har inte använts här.
Ett varningssystem bör omedelbart installeras i avvaktan på ombyggnad.

Bruten nacke efter cykeltur i Malmö

Lördagen den 2 mars 2013 vid 17- eller 18-tiden har Marianne och jag  för avsikt att cykla från Borgmästargården till Kastanjeplatsen. Vi väljer att ta vägen genom sjukhusområdet till Södervärn  och  därefter fortsätta på cykelbanorna via Spårvägsgatan, Lönngatan och Jägersrovägen.

Då vi skall korsa Södra Förstadsgatan varnar jag Marianne för trafiken.
Utan att ana vad som kommer att hända några sekunder senare, nämner jag också att ett  annat farligt ställe  finns några hundra meter längre fram  (Jag avser cykel- och gångtunneln under Nobelvägen).

----------

Jag minns ingenting av de fortsatta händelserna efter passagen av Södra Förstadsgatan.

----------

Plötsligt vaknar jag upp av ett kraftigt ryck i halsen/huvudet/nacken med smärtor i nacke, höger fot och vrist och höger hand. Jag förstår efter en stund att jag befinner mej på sjukhus men jag minns inget av vad som hänt. Det smärtsamma rycket berodde kanske på att huvudet fixerades i något slags anordning.
Trots smärtorna i huvud, höger hand och höger ben inser jag fortfarande inte att jag är allvarligt skadad.  Efter röntgenundersökning av hela kroppen under diffust medvetande får jag veta att jag fått en hjärnskakning och ”brutit nacken” vilket innebär en fraktur på andra halskotan.

Man berättar att jag i hög fart, på väg genom gång/cykel-tunneln, kolliderat med en mötande cyklist. Jag lär ha hamnat med benen intrasslade under min cykel med huvudet mot den andra cykelns bakhjul.
Jag påstås ha varit begränsat kontaktbar men man uppfattar att jag har smärtor i nacken och tages medvetslös omhand av ambulanspersonal.
Den unge mannen jag kolliderat med hade smärtor i axeln, men avstod från att följa med ambulans för läkarundersökning.

Jag flyttas till Ortopeden, avd 4 där jag vårdas fram till eftermiddagen den 7 mars.
Höger vrist svullnar åter upp kraftigt och jag har fortfarande smärtor och begränsad rörlighet i höger hand då jag lämnar sjukhuset.  En tandkrona saknas efter olyckshändelsen.

Jag får veta att det troligen kommer att vara nödvändigt att ha nacken fixerad i en ”cervical collar” i tolv veckor.


  

 

Att laga mat i sin anletes svett

Om man inte sitter i ett sällskap framför TV-rutan, kan man gärna undvika matprogrammen.

Ett  nyligen sänt TV-program förtjänar dock ett omnämnande:

Långhårige och svettige skådespelaren Per Morberg, utan skydd för håret, som förefaller fett och smutsigt, stryker med handen över sitt huvud innan han sedan med samma hand rakar ned champinjonerna från skärbrädet i maten, som sen bäres in i matsalen.

Inne i matsalen får han sen beröm från de artiga gästerna.

Han slickar i sig berömmet, vänder sig om och kniper om sina håriga och svettiga näsborrar innan han återvänder till köket för att förmodligen tillreda desserten.

Förr hade kock och övrig kökspersonal någon form av huvudbonad. I denna långhåriga och skäggiga nutid är det ovanligt även i sammanhang som visas i TV som förebild.

TV-kockars okänslighet och råhet

De som ansvarar och medverkar i alla dessa matprogram på TV där kändisar, omgivna av andra lyxlirare, leker med exklusiva råvaror, förefaller att sakna känsla och sinne för anständighet.

Vi lever i en värld där massor av undernärda människor inte har mat för dagen och även i vårt land finns många som har knappa resurser och måste leva på enklast möjliga mat som ger någorlunda mättnad oavsett hur den smakar.

Det förefaller  också som om dessa överdrivet saltande och sockrande matskändare inte förstår att mat är livsviktigt och att näringsinnehåll, giftfrihet och hygien är viktigare än läcker smak och dekorativa uppläggningar.

Det finns redan alltför många som åsamkat sig s k vällevnadssjukdomar på bekostnad av de som ständigt får gå hungriga