Det är inte koldioxiden som är huvudproblemet!
Växthuseffekten är inget nytt. Den har under alla tider varit en av förutsättningarna för liv på jorden även om den inte beskrevs förrän på 1820-talet av Fourier.
Redan 1896 gjorde Svante Arrhenius beräkningar på hur förändringar av koldioxidhalten i atmosfären påverkade temperaturen på jorden.
Men förhållandena är nu totalt annorlunda än på Svante Arrhenius tid och ännu högre grad än i Fouriers tid.
Under de senaste 150 åren har jordens befolkning tiofaldigats och frigörandet av energi genom förbränning av fossila bränslen och i synnerhet genom klyvning av uran har ökat enormt.
Koldioxiden är en förutsättning för de gröna växtdelarnas produktion av syre. Det är viktigare att öka klorofyllförande växtlighet än att begränsa koldioxiden. Det är inte enbart regnskogarna som måste räddas. Stora arealer som berövas växtlighet och asfalteras eller täckes av betong absorberar ingen koldioxid och levererar ingen syrgas.
En minskning av utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser kommer sannolikt inte på ett avgörande sätt kunna hejda klimatförändringarna.
Frigörandet av energi, med eller utan kärnkraft, måste minskas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar