Sovjetstatens svineri med radioaktivt material i Norra Ishavet och i Balticum är känt och aven inom svenskt vatten utanför Gotland ligger ryska atomsopor
I Karatjajsjön har Sovjetunionen sedan 1951 dumpat medel- och högaktivt avfall som vid torrperioden i slutet av sextiotalet spreds med vindarna över stora landarealer. Även i andra sjöar och vattendrag och direkt på marken i Ryssland ligger radioaktivt material, ibland i rostiga containrar och ibland utspritt hur som helst i naturen.
Även i andra stater handskas man lättsinnigt och respektlöst med uranbaserad kärnkraft och dess avfall.
Också Medelhavet är avstjälpningsplats för de uranbaserade kärnkraftverkens enorma avfallsvolymer. Enligt den avhoppade maffiamedlemmen Francesco Fonti kommer en del av det radioaktiva avfallet från Norge. Detta skulle i så fall betyda att det härrör antingen från reaktorn på Kjeller utanför Lillestrøm eller från den gamla forskningsreaktorn i Halden som man beslutat skall vara kvar fram till 2018.
I Kalabrien utanför Syditaliens kust har fartyget Cunsky lokaliserats på 480 m:s djup med 120 tunnor med giftavfall varav en del var radioaktivt. Fartyget påstås vara avsiktligt sänkt av maffian. I en intervju i Corriere della Sera i september 2009 berättades att en avhoppad maffiaboss som nu samarbetar med åklagarna i Milano avslöjat detta.
Självklart finns det personer som har intresse att förneka detta och det hävdas nu att fartyget som nu lokaliserats inte är Cunsky utan passagerarfartyget Catania som sänktes 1917 i slutet av första världskriget av en tysk ubåt.
Men eftersom ett trettiotal sänkta fartyg med gift i lasten ligger inom ett begränsat område är det möjligt att det i det här fallet rör sig om två olika fartyg som båda påträffats men som kan ha förväxlats.
Oavsett hur det förhåller sig i detta fall, står det i alla fall klart att maffian, i detta fall ndraghetan, tjänat stora pengar på att ta hand om atomsopor och andra gifter som man dumpat i Medelhavet.
Det radioaktiva avfallet i Medelhavet härrör inte bara från maffians verksamhet.
Jolly Rosso förliste 1990 med tunnor innehållande radioaktivt material. Någon hade sedan bärgat detta och delar därav återfanns sedan i ett mindre vattendrag, Oliva. vid en italiensk ort, Sella d´Aiello, där en stor del av befolkningen drabbades av cancer
Också utanför Somalias kust har bl a maffian dumpat radioaktivt avfall.
Kärnkraftens möjliga framtid är troligen thoriumreaktorer. Hanteringen av uran måste minimeras.
2 kommentarer:
Även Thoriumreatorer kommer att ge avfall.
dock så skall vi sikta på 4ge reaktorer för de kan drivas på det vi idag kallar avfall (och även på de aktiva delarna av kärnvapen.)
på detta sättet kan vi i tex Sverige få mindre restprodukter och massvis med energi utan att gräva upp ett enda gram till av varken uran elelr thorium (de "avfall" vi har räcker ca 100 år om vi producerar lika mycket energi /år med kärnkraft)
Du har tydligen blivit helt vilseledd.
Att driva framtidens kärnreaktorer med allt avfall från dagens reaktorer är en orealistisk önskedröm.
Ett eventuellt förverkligande av fjärde generationens reaktorer ligger långt fram i tiden. Optimisterna hoppas på en tillgänglig teknologi omkring år 2030.
Avfallsmängderna från Thoriumreaktorena utgör endast en bråkdel av vad som dagens reaktorer producerar.
Frigörandet av ”massvis med energi” genom kärnreaktioner är inte heller under några omständigheter önskvärt med anledning av de klimateffekter som därav skulle bli följden.
Vad som är mest eftersträvansvärt är att vi genom nya tekniska landvinningar helt kan befria oss från behovet att använda kärnkraft.
Läs gärna mina övriga inlägg på http://rolfrasmusson.blogspot.com , bloggarna på http://rolfrasmusson.zoomin.se och http://rolfrasmusson.webs.com
Skicka en kommentar